Sugen på att sätta igång med träningen.
Oboy och macka har blivit min frukost här nere de senaste dagarna. Jag gillar inte de riktigt. Men å andra sidan så har jag struntat i frukosten helt och hållet en längre period på grund av stress inför flytten. Träningen som jag verkligen kom igång med var jag tvungen att skjuta åt sidan. Men nu har vi ju faktiskt fått i ordning här nere, nu är vardagen igång och både jag och Sandra har börjat jobba. Jag måste erkänna att jag är sjukt sugen på att börja träna igen, frågan är bara när orken och tiden finns? Jag kan omöjligt gå upp tidigare än vad jag redan gör, för av någon anledning så är jag helt otroligt trött på morgnarna nu. Och efter jobbet.. Då är det ju dags att laga middag med Sandra?
Iof slutar Sandra senare än mig, jag kanske hinner med att träna direkt efter jobbet? Jag ska försöka sätta mig ner med mitt schema och ta reda på när luckorna finns.
Nu måste jag iväg till jobbet :)
Stackars kille, hur kan du vara så korkad?
Hjärtat är grunden i vår existens, utan ett hjärta är det omöjligt att leva. De kan fyllas med både hat och kärlek, men ingen människa kan undgå att känna känslor. Hur trött man än är på att bli sårad och hur rädd man än är för att släppa någon nära, så är känslan något som vi aldrig kommer ha makten att styra över.
Att ge sig in i ett spel mot sina egna känslor kommer aldrig sluta bra, du kommer att förlora. Känslan står alltid som segrare, god som ond. Du riskerar även att dra med dig andra och såra folk du egentligen inte vill skada.
De finns en människa som jag inte alls känt speciellt länge. Han gav sig in i en lek där han utmanade sina egna känslor. De mest tragiska är att han - på riktigt - trodde att han kunde vinna. Han gick bakom ryggen på många, var något sånär ärlig mot några och totalt äckligt falsk emot andra. Men nu är det ju så att sanningen alltid kommer fram tillslut, och när sanningen väl kommer fram, de är då känslan slår till ordentligt och golvar en med ett enda slag. Ett slag vars smärta är oförglömlig.
Det är synd om denna person, som än idag inte förstår hur dum han var som startade denna lek. Men på grund av alla människor, som han medvetet drog in i leken och som också är golvade nu, så hoppas jag att han sitter ensam på sitt rum i sin lägenhet och skäms. Jag hoppas att han snart ska förstå hur fel han har och lova sig själv att aldrig göra detta mot varken sig själv eller någon annan igen. Och jag hoppas att han aldrig mer försöker skylla sina egna misstag på någon annan, som han medvetet dragit in i leken för att såra och lura.
Jag hade hopp om denna människa, men nu tvivlar jag starkt. Hur arg, ledsen och besviken jag än är, så kan jag inte undgå att tycka synd om honom. Hur kan man vara så korkad? Stackars kille!
Till er andra; lyssna på era känslor, samarbeta med varandra. Hjärta och hjärna jobbar bäst tillsammans. Försök aldrig att ta makten över era känslor, för ni kommer aldrig att lyckas. Försök inte ignorera de ni känner och kom inte och säg att ni inte bryr er, för alla vet att ni ljuger. Lägg istället korten på bordet, erkänn att ni är rädda men att ni är villiga att ge de en chans. För tro mig, i slutändan kommer de att vara värt det.
Första veckan
En vecka har gått och jag tror att både jag och Sandra stormtrivs. Vi har fått i ordning på lägenheten, alla kartonger är uppackade, TVn är fixad, bredbandet funkar och allt står på sin plats. De känns riktigt bra faktiskt och vi börjar vänja oss vid att kalla Malmö för vårt hem. Vi bor här nu.
Helgen som varit vart väldigt lugn. Jag och Sandra har tittat på en hel del filmer, nostalgi är bara förnamnet på de vi gick igenom haha. Festival, Hipp Hipp Hora och många andra filmer har vi sett.
Idag jobbar jag min första dag här nere. De känns ganska sjukt att gå till jobbet. De känns fortfarande som att vi är på semester här nere och snart ska återvända hem. När jag är ledig glömmer jag helt bort att jag snart börjar jobba och njuter bara av livet i Skåne, och nu när jag ska börja jobba glömmer jag helt bort att jag är i Malmö. Men nu sätter allvaret igång, måndag till fredag, och förr eller senare så kommer jag inse att jag är i Malmö och jobbar, båda på samma gång. Jag undrar hur min reaktion kommer bli då?
Hur som helst, jag tror att både jag och Sandra kommer få de helt underbart här nere.
Nu måste jag springa iväg till jobbet, jag uppdaterar senare :)
Hej då Stockholm
Godmorgon. Jag har varit vaken i 40 minuter och hunnit äta lite frukost (eller, dricka ett glas mjölk), duscha och packat ner mina sängkläder + madrassen i stora svarta sopsäckar. Nu syns de att jag är på väg att flytta, tidigare har de bara sett stökigt ut.
Om 20 minuter ska jag ringa far min, vi ska åka och hämta lastbilen, sen kommer alltid vara i full gång. Tyvärr är det för mörkt ute för att jag ska lyckas se hur vädret är, men de visar sig.
Önska mig lycka till.
Hej då Stockholm, Hej Malmö ! :)
Sista natten på Ryttargatan
Då har även denna dag nått sitt slut. Nu sitter jag i min ihoppackade lägenhet och ska snart sova, för sista gången i detta hus. Det har varit en lång dag och massor av saker har gjorts, men nu är vi klara, äntligen.
Klockan 8.00 i morgon bitti ska jag hämta lastbilen i Järfälla. Sen börjar resan. Vi ska tömma min lägenhet, hämta Sandras alla saker samt hämta en del saker hos mormor. Sen ska vi köra 62 mil. Jag, Sandra och Thomas (sandras pappa) i lastbilen, pappa och Lisa i deras Volvo och Karro (sandras mamma) och Jocke (sandras bror) i deras personbil. De kommer bli en lång resa ner, jag hoppas att vi har tur med vädret.
De är med blandade känslor som jag gör mig redo för sängen, jag har ju som sagt fortfarande inte förstått att jag faktiskt ska flytta 62 mil iväg från platsen där hela mitt liv är uppbyggt. Men Stockholm och Solna kommer att finnas kvar, likaså alla underbara vänner <3 Både jag och Sandra kommer att hälsa på så ofta vi kan och hinner, och vi hoppas innerligt att ni kommer ner och hälsar på oss. Om inte annat för att få gratis boende och en jävligt rolig helg i en annat stad.
Klockan 8.00 i morgon bitti ska jag hämta lastbilen i Järfälla. Sen börjar resan. Vi ska tömma min lägenhet, hämta Sandras alla saker samt hämta en del saker hos mormor. Sen ska vi köra 62 mil. Jag, Sandra och Thomas (sandras pappa) i lastbilen, pappa och Lisa i deras Volvo och Karro (sandras mamma) och Jocke (sandras bror) i deras personbil. De kommer bli en lång resa ner, jag hoppas att vi har tur med vädret.
Väl framme i Malmö så ska vi tömma lastbilen och fylla lägenheten. Vi måste göra i ordning våra rum så vi har någonstans att sova, plus att vi har gäster de första nätterna, så vi måste göra de bekvämt för dom också.
På tisdag så har vi varsin arbetsintervju att gå på, som de ser ut nu. Sen måste få installera internet och få upp lampor och göra fint :) De kommer vara så roligt. Jag ser fram emot de här.
Idag är jag 08a, imorgon är jag Malmöbo
I morgon bär flytten av. Hej då Stockholm, Hej Malmö !! De känns underbart. Eller, de känns inte så mycket faktiskt. Jag tror inte jag har förstått de ännu, fortfarande inte. Men de kommer, garanterat.
December har varit en hektisk månad. Papper har skrivits under, lastbil har bokats, lägenheten har packats, planering har skrivits, möbler har handlats, och avsked har tagits. Pappa har fyllt år, mormor har fyllt år, julafton har varit, nyårsafton har varit. Ja, ni hör ju.. De har varit sjukt mycket att göra.
Jag och Sandra hade avskedsfest den 4e december. Den blev mycket lyckad och många fina människor dök upp. Den senaste veckan har spenderats till att packa och säga hej då till de närmaste vännerna. De känns trist att lämna alla, men som jag sagt "Vi säger inte hej då, vi säger vi ses snart igen". Vi hoppas att vi får många besök nere i Skåne och ni här uppe blir inte av med oss än, vi kommer tillbaka.
De kommer dröja innan första resan till Stockholm kommer, vi vill sätta oss in i vardagen nere i Malmö först. Vi vill se oss om och lära känna staden. När vi har gjort oss hemmastadda kan vi börja diskutera ett besök till Stockholm.
Jag har skaffat Skype också, jäkla bra grej de där, jag gillar det!
Så hit med era Skype namn så pratar vi när ni vill :)
Idag har jag packat de sista, vi har hämtat en soffa som vi köpt, jag har lunchat med bästa Sanna och Sofia. Nu har jag ett snabbt break innan jag ska till Heron City och käka middag + bowla med Sara och Carro. Sen väntar sängen, vi har en lång dag framför oss i morgon. Idag är jag 08a, i morgon är jag Malmöbo!!
Sänk garden och visa ditt rätta jag
Jag förstår människor som stänger in sig själva, som bygger en mur runt de absolut viktigaste och ömtåligaste varje enskild människa äger - hjärtat. Jag förstår varför man låtsas att vara en hård människa utåt, som aldrig får sitt hjärta krossat. Och jag förstår varför man inte vågar släppa in någon hela vägen, varför man vilseleder och låter alla få fel uppfattning om en. Jag har varit där själv och jag sitter väl fortfarande kvar där, instängd någonstans i mig själv. Men jag är medveten om min situation. För första gången på väldigt länge så känner jag att jag kan kontrollera mitt beteende mot andra och själv välja vilka jag ska avfärda och vilka som är värda att lära känna. För ett par år sedan hade jag mina vänner och brydde mig inte om någon annan. Jag var inte alls intresserad av att lära känna andra, jag avfärdade alla helt enkelt.
"Jag blir hellre hatad av alla, än att släppa någon hela vägen in" - står i ett av mina gamla - och många - kollegieblock som jag skrev mycket i. Och det var precis så jag kände. Jag hade hellre blivit hatad av alla, än att låta någon (vem som helst) få veta vad som hänt mig.
Lite så känner jag fortfarande, jag vill inte att någon ska veta vad som hände och troligtvis kommer min hemlighet att begravas med mig. Men jag har lärt mig att kontrollera mina känslor och jag har förstått att det inte fungerar att ständigt hålla garden uppe. Man måste våga för att vinna och jag kan, med stolthet, säga att jag har vågat. Jag har sagt upp mig från ett perfekt jobb där jag stormtrivs och jag har valt att riskera att lämna allt de som har gjort mig till den jag är idag - jag har valt att flytta 60 mil iväg från mig trygghet.
Jag kan, med handen på hjärtat, säga att jag fortfarande har svårt att släppa folk nära. Jag har otroligt svårt att lita på människor. Jag har blivit sviken många gånger, liksom många andra, och jag kommer bli sviken i framtiden också. För ett par år sedan hade jag gett upp, jag hade grävt ner mig i sängen och dragit täcket över huvudet. Men genom min - hittills - 20 år gamla resa genom livet har jag lärt mig många saker och en av alla dessa saker är att man aldrig får vika sig. Man måste stå på egna ben och ta sig igenom de som är svårt, hur ont de än gör och hur jobbigt de än är. De är endast du själv som kan bearbeta dina känslor, men att ha en axel att luta sig mot är faktiskt väldigt skönt.
Jag har träffat många människor som sagt att dom kan gå genom eld utan att röra en min. Att dom har en stark mentalitet och inte bryr sig om tjejen/killen som dom tycker så mycket om, inte känner samma sak tillbaks. Jag har träffat människor som tror att de är häftigt att inte gråta och att aldrig visa sig svag. Dom människorna tycker jag synd om. För vi alla vet att även om man inte visar känslorna utåt, så finns dom där inom oss ändå. Känslan är något vi aldrig kommer att få makten över, den lever sitt eget liv inom oss och vi kommer aldrig kunna undvika den - även om vi vid många tillfällen skulle vilja.
Så till alla er som tror att de är starkt att inte gråta, tänk om, för er egen skull! Ert hat, er oro eller er sorg lyser igenom er. Styrka ligger inte i att aldrig falla, utan att finna kraften att resa sig igen.
Tillit är något av de svåraste som finns. Hur vet man vem man kan lita på och inte?
De vet man inte. Man får helt enkelt följa sin magkänsla och våga riskera att bli sviken - ännu en gång. Men när man väl har hittat sin soulmate eller en vän för livet, då vet man att de var värt alla tårar som runnit längs våra kinder. De är dessa människor vi ska hålla hårt i, de är dom vi ska ta hand om ge all den kärlek vi har.
De jag egentligen vill komma fram till är nog att du aldrig ska vara rädd för att älska.
Öppna hjärtat om magkänslan säger så. Du är starkare än vad du tror, underskatta aldrig dig själv.
Våga hellre en gång för mycket än en gång för lite så att du är säker på att du inte missade just din andra halva.
Där kan jag vara mig själv
Veckan har gått långsamt, fast ändå otroligt fort. Jag har flugit 120 mil på 24 timmar, hunnit med en arbetsintervju samt varit sjuk. Nu är det äntligen fredag och den här helgen tänker jag inte röra så mycket som ett lillfinger. Jag tänker ta de lugnt, vila och stressa ner.
Om jag är stressad? Det är bara förnamnet. Det har visat sig att det inte är helt lätt att flytta 62 mil. Någonstans visste jag väl om det från början, men nu när det närmar sig så blir de så verkligt. Och man är ju inte direkt gjort av pengar..
I lördags hade jag och Sandra vår avskedsfest. De kom väldigt mycket folk och vi hade en otroligt rolig kväll tillsammans. Men redan vid 2-tiden satte sig jag och Sandra i en gemensam taxi och åkte hem. Men nöjda var vi, så tack alla som kom <3
Det är mycket som har hänt den senaste veckan, mycket personliga saker som jag går och gnager för mig själv om dagarna. Det är mycket jag skulle vilja hinna göra innan jag flyttar, men samtidigt så vill jag helst åka imorgon. Jag är trött på allt som har med Stockholm att göra nu, jag vill här i från. Jag trivs nere i Skåne, allt är så mycket lugnare och skönare. Där kan jag börja om, där vet ingen någonting om mitt förflutna, där kan jag vara mig själv.
De positiva väger över de negativa
Jag har egentligen massor att skriva, de var länge sen sist. Men jag ska försöka att formulera mig kort.
Jag har ett par tuffa veckor bakom mig, men dom har också tillfört mycket glädje. De är så lätt att haka upp sig på allt de negativa, men jag tänkte fokusera på de positiva, som man egentligen borde göra.
Sandra har kommit hem från Thailand, de känns underbart att ha min bästa vän tillbaks som kan hjälpa mig genom allt. Om vi hade mycket att prata om? Skoja inte! Nu när Sandra är tillbaka känns allt så mycket lättare med flytten också, jag har någon som kan svara på mina frågor.
Jag har också lyckats få 3 arbetsintervjuer nere i Skåne, inte värsta höjdarjobben kanske, men alltid något som man kan börja med när man flyttar ner. Sen får jag se om jag trivs eller om jag söker vidare under tiden. De kan hända att jag måste åka ner till Skåne nästa vecka, för att gå på en arbetsintervju. Och jag, Skånetorsk som jag är, bangar aldrig på att åka ner. Så jag letar resa som en tok nu haha.
Första advent har varit, snart är de julafton. Julafton är de enda positiva med julen och vintern. Annars avskyr jag allt som har med de att göra. Snö, slask, kyla, massvis med kläder... De är inte riktigt my cup of tea. Men eftersom jag har flytt och allt att se fram emot så kan jag inte hjälpa att jag längtar djupare in i vintern.
Julen var planerad, vi skulle fira tillsammans, hela släkten (även pappa). Men igår ringde han och berättade att han hade nya planer. Jahapp, den 11 - 26 december är han i Thailand. Han är inte hemma på varken julafton eller sin födelsedag (20 dec). Han kan ju glömma att jag tänker köpa något paket till honom haha.
Jag kan inte undgå att vara lite orolig över honom. Jag vet att han är en vuxen människa som kan klara sig själv. Men efter allt som hänt de senaste åren så undrar jag, kan han verkligen de? För två veckor sen var han jävligt klumpig och ramlade och slog i revbenen. Jag var arg på honom då, arg och rädd. Han lovade att han inte skulle göra bort sig så igen, aldrig. Han svor på att han hade fått sig en tankeställare. Men de gick en vecka, lite drygt. Sen bröt han sitt löfte. EN JÄVLA VECKA?!?!
Jaja, positivt var det. Jag trivs just nu. De mesta är bra och Skåneflytten känns så jäkla rätt. Men jag börjar förstå nu, hur långt jag ska flytta. Men de ska bli så skönt.
Uppe med "sandarn"
Klockan är strax efter 5, jag har varit vaken i ca 30 minuter och spenderat den tiden till att bestämma vad jag ska ha på mig idag. Så nu är väskan packad och jag tänkte dra i mig en shake på väg till gymmet.
Många tycker att jag är galen som går upp så tidigt,
men de är helt underbart skönt :)
De går bra nu
Herre min skapare, de är redan torsdag i morgon. Den här veckan har ju bara flugit förbi. Vad har jag gjort egentligen?
Jag har jobbat, de är de enda jag kan komma på. I måndags tog jag sovmorgon och struntade i träningen, likaså idag. Men igår var jag uppe, 04.45 ringde klockan och jag körde ett härligt armpass på gymmet. I morgon blir de ett stenhårt benpass, och på fredag armar igen. De känns skönt att komma upp i tid.
Lägenheten går bra, vi har satt ett preliminärt flyttdatum den 18 december. Men kontraktet är fortfarande inte skrivet. Idag har jag haft kontakt med 2 jobb och blivit kallad till intervju. Så jag måste kanske boka en resa ner till Skåne, endast över en natt (två dagar) för att komma iväg på den resan. Vi får se.
Allt går väldigt bra just nu, de känns fortfarande helt rätt. Jag måste sätta igång att packa ordentligt snart. Allt de jag inte behöver innan flytten ska ner i kartonger. Endast de nödvändiga får vara kvar till de sista dagarna. Och på måndag komma Sandra hem, åååh vad jag längtar :D
Attack av jobbig längtan
Jag ska strax iväg till jobbet, jag vill inte jobba idag. Jag vill bara ligga kvar i sängen hela dagen, somna tidigt och vakna upp till en ny vecka och känna att jag är lite närmre flytten.
Jag tycker inte om söndagar, jag har aldrig gjort de. Men de senaste året har jag i alla fall tyckt att dom har varit okej, med tanke på att jag trivs så bra på simskolan. Men idag har jag ingen lust att jobba. Jag vill ligga hemma och tänka på allt med flytten, söka lite jobb och bara vara ensam. Man behöver de ibland, jag behöver de idag! Men jag antar att jag får ta mig i kragen och jobba mina timmar, så får jag gå hem och lägga mig efter de.
Helgen har varit toppen. I fredags var de världens party med förfest, krogrunda och efterfest. Jag var hemma runt sju på morgonen, trött som satan. Igår träffade jag några gamla klasskompisar och käkade på Retro, de var trevligt att träffa dom, även om vi inte blev så många. Mycket skratt och prat blev det. I övrigt så var de en lugn kväll, så idag mår jag kanon.
Återigen har jag fått en attack av längtan, jobbig längtan. De känns som att tiden står still, de är en hel vecka kvar till Sandra kommer hem. Hon har ju varit borta en evighet redan? Usch.. Jag vill att allt med flytten ska bli klart nu också, jag vill bestämma ett flyttdatum, då kommer jag kunna andas ut lite.
Fällda tårar, ilskna miner och tunga suckar
Usch de har varit alldeles för mycket den här veckan. För mycket att ta tag i, för mycket att tänka på. Full rulle hela tiden med andra ord. Jag har varit uppe 5.00 varje dag och tränat, men idag, fredag, kände jag att jag inte ville resa mig ur sängen över huvud taget. Ville bara lägga täcket över mig och gömma mig hela dagen. Men de går ju inte, jag kan inte göra så mot barnen på skolan.
Nej, de har varit en jobbig vecka men många fällda tårar, ilskna miner och tunga suckar. Men de har också varit en vecka med mycket glädje. Jag hoppas helgen blir bättre. Ikväll ska jag på födelsedagskalas !
Jag ska flytta 60 mil
Mormor kom över vid 12 idag, då satte vi full fart med att börja packa. Jag kände att de var lika bra att få förrådet uppe på vinden färdigt så jag sen, när jag har lite tid över, har någonstans att ställa färdigpackade kartonger. Vi slängde en hel del faktiskt, bland annat en gammal TV och två stycken datorer. Även en golvlampa och lite annat smått och gott som bara ligger och skräpar där uppe. När vi ändå höll på så började vi packa ner köket också. Jag behöver liksom inte alla mina 100 glas just nu, de räcker med några stycken bara. Jag packade även ner lite lampor och lampskärmar, brickor, kökshanddukar, prydnadssaker och annat som jag inte har framme där jag bor nu. Jag hittade många saker som jag glömt att jag hade, som faktiskt är väldigt fint. Men jag slängde så mycket som jag bara kunde.
nu är förrådet på vinden tomt på skräp, de var skönt med en ordentligt rensning och få lite mer yta där jag kan ställa fullpackade kartonger allt efter som.
köksskåpen är nu helt tomma på saker som jag inte är i behov av förrän vi flyttat.
När jag stod i köket och slog in porslin i tidningspapper och la ner i kartonger, när jag såg att kartongerna fylldes, en efter en, så blev de helt plötsligt så uppenbart. Jag har fattat att jag ska flytta. Jag ska lämna alla de människor och alla de platser som har skapat mig och gjort mig till den jag är. De är i Stockholm jag vuxit upp, de är i Solna jag har bott sen jag föddes. Nu ska jag flytta 60 mil härifrån. 60 mil från min familj, 60 mil från platsen där jag tog mina första steg, där jag lärde mig prata, där jag för första gången spelade fotboll och där jag lärt mig allt jag kan. Helt plötsligt blev jag lite ledsen faktiskt, jag förstod hur mycket de är jag lämnar. Mitt liv finns i Solna, eftersom de alltid har varit mitt hem. Jag lämnar mitt liv och flyttar 60 mil bort.
I samma veva som jag insåg allt de, så förstod jag hur tacksam jag är över allt jag varit med om. Oavsett om de är tråkiga eller roliga saker. Jag är så tacksam över alla jag har lärt känna och fått chans att spendera tid med. Jag är så tacksam över att vara den jag är idag. Men jag förstod också att de är precis de här jag vill. Jag vill flytta till Skåne för att samla på mig ännu mer erfarenhet, skaffa ännu fler vänner och lära mig ännu fler saker.
Jag flyttar inte för att lämna allt jag har här uppe i Stockholm, utan jag flyttar för att hitta de jag inte har. Jag hoppas att mina vänner har förståelse för det och kan glädjas för min skull. Och jag hoppas att ni kanske kommer ner till mig och hälsar på någon gång ibland? :)
7 veckor kvar.
Jag vill att de ska vara idag!
Just nu ligger jag hemma och tycker att allt är skit. Jag är bakis och jag är hungrig men jag orkar inte röra mig.
Igår var jag uppe ca 25-26 timmar i streck, utan att sova. Jag började dagen med träning vid 5.30 och avslutade dagen med utgång och massa alkohol. BRA LINNÉA !!! not.
Jag vaknade med en jobbig känsla av längtan. Jag vet att jag sagt att jag älskar att längta, att ha något att se fram emot. Och de står jag fast vid. Men de finns en annan känsla av längtan, en mer jobbig sådan.
Jag vill till Skåne, jag vill åka nu. Jag vill inte vänta längre. Jag vill lämna allt som hänt bakom mig och börja om på nytt. Samtidigt som de känns som att de är en evighet kvar tills vi ska flytta så känner jag hur de närmar sig dag för dag. De är bara 7 veckor kvar, 7 veckor är ju ingenting. Snart står vi där, men en fullpackad lastbil och ska börja vår resa ner mot södra Sverige. Men jag vill inte att de ska vara snart, jag vill att de ska vara idag!!
Jag vill inte vänta längre :(
Jag vill åka nu!
Älskart,
Nog ställde jag klockan på fem, as I told you.. och nog kom jag iväg till gymet. JAG ÄR BÄST! Jag har hunnit duscha, laga äggröra OCH sitta och titta på tv i ca 15 minuter. Jag älskar att gå upp klockan fem, om varje morgon är som denna. Nu börjar de bli ljust ute också, vilket gör att man blir ännu lite piggare.
Träningen ger resultat faktiskt, de känns skönt. Jag känner mig piggare och har mer energi. Jag mår bättre helt enkelt. Det är underbart!
Tusen saker att göra när man flyttar
Äntligen är jag hemma i soffan, men dagen är inte slut för de. Jag jobbade mellan 8.30-17.00, sen åkte jag direkt hem till mormor, slängde i mig middagen för att sen ta bilen hem och hämta mitt personbevis. Sen hade jag tio minuter på mig att åka till Sandra och hämta papper från henne och ta mig till Solna Centrum där jag skulle möta killen som bor i lägenheten i Skåne (han jobbar i sthlm). Nu är jag hemma, men om ett tag ska jag hämta Sandra igen, vi måste in till EGO och ha ett kort möte med ägarna angående vår avskedsfest.
Men nu är de viktigaste gjort, nu har jag alla papper som jag behöver och han har alla papper som han behöver. Nu är de bara den tredje parten vi väntar på och honom hade jag kontakt med idag, han väntar på sitt personbevis, sen är allt klart och de är dags att kontakta våra hyresvärdar igen.
Att flytta kräver mer energi än vad jag trodde. De har alltid varit mamma som har tagit hand om de förut, jag har ju inte flyttat sen jag flyttade hemifrån (2.5 år sen). Men de är otroligt mycket att tänka på, papper som ska beställas och skrivas ut och skickas och skrivas på. Kartonger måste handlas, saker ska packas... Vad ska slängas? Vad kan säljas? Vad ska packas? Vad behöver handlas? Och samtidigt som man sköter allt detta så har man ju ett jobb också. De är inte så att man får betalt för att flytta.
Jaja, de är massor att göra. Full rulle helt enkelt. Men de stoppar inte mig, jag tycker ju om att hålla igång. I morgon har jag bestämt att jag ska testa gå upp klockan 5 för att träna innan jobbet. Sen jobbar jag till 16 och efter de ska jag äta middag hos mormor. På kvällen har jag en del jobb att göra inför lektionerna på fredag.
Jag tror de kan vara bra för mig att gå upp klockan 5, på så sätt för jag automatiskt ett par fler timmar vaken på dagen och jag hinner uträtta mer. De krävs disciplin för att fortsätta med de sen bara, så jag hoppas jag finner den styrkan inom mig haha.
Klockan 5 ?
Jag börjar seriöst överväga att vänja mig vid att ställa klockan på fem varje morgon. Då hinner jag gå upp, träna en timme och äta frukost innan jobbet. Hur underbart vore inte de? Om du skulle läsa samma bok som jag, eller snarare alla tre böckerna, då skulle du också börja överväga de.
När jag kommer hem från jobbet ska jag citera en snutt ur hans bok så ska ni få höra!
Bilder på lägenheten
Fy! Usch! Blä...
På väg hem från jobbet kom jag på mig själv att gå och svära högt på alla språk jag kom på, samtidigt som jag trippade fram på tå för att inte halka och slå arslet av mig. Jag fullkomligt hatar slask och snö. Nog är de vackert när de väl ligger för att stanna. Men så här, som de är idag, när de snöar och snöar och bli blött på marken, nej FY!!!
Idag har jag pratat med min blivande hyresvärd. De gjorde flytten ännu lite verkligare. Han tyckte att jag lät väldigt trevlig och sa att detta byte inte bör vara några problem alls. Han sa också att ju snabbare vi är med att få fram uppgifter och personbevis från alla, desto fortare kommer bytet att ske. De tog ett tag innan jag kunde sluta le. Jag kan inte förstå att de är sant.
Ena sekunden hoppas jag av glädje medan jag andra sekunden påminner mig själv om att inte ta ut vinsten (läs: flytten) i förskott. Tänk om något händer eller om någon drar sig ur. De går inte att beskriva vad besviken och ledsen jag kommer bli då. Jag vill bara skriva på de där jäkla kontraktet så jag har de klart till 110 procent.
Jag tänkte att ni kanske vill se bilder på mitt och Sandras blivande hem?
Här har ni båda sovrummen, köket, vardagsrummet och hallen. De är bilder som den nuvarande hyresgästen har tagit så ni får tänker er lägenheten tom :)
Idag är jag lite närmare
Ny dag, nya tag... För varje dag som går så kommer jag en dag närmare flytten, de är så jag ser det.
Så länge jag är på jobbet så trivs jag underbart bra här uppe i Stockholm. Men när jag kommer hem och möts av en tom lägenhet blir jag genast påmind om hur mycket jag längtar ner till Skåne.
