LinneaMiranda

Hjärtat är grunden i vår existens, utan ett hjärta är det omöjligt att leva. De kan fyllas med både hat och kärlek, men ingen människa kan undgå att känna känslor. Hur trött man än är på att bli sårad och hur rädd man än är för att släppa någon nära, så är känslan något som vi aldrig kommer ha makten att styra över.

Att ge sig in i ett spel mot sina egna känslor kommer aldrig sluta bra, du kommer att förlora. Känslan står alltid som segrare, god som ond. Du riskerar även att dra med dig andra och såra folk du egentligen inte vill skada.

De finns en människa som jag inte alls känt speciellt länge. Han gav sig in i en lek där han utmanade sina egna känslor. De mest tragiska är att han - på riktigt - trodde att han kunde vinna. Han gick bakom ryggen på många, var något sånär ärlig mot några och totalt äckligt falsk emot andra. Men nu är det ju så att sanningen alltid kommer fram tillslut, och när sanningen väl kommer fram, de är då känslan slår till ordentligt och golvar en med ett enda slag. Ett slag vars smärta är oförglömlig.

Det är synd om denna person, som än idag inte förstår hur dum han var som startade denna lek. Men på grund av alla människor, som han medvetet drog in i leken och som också är golvade nu, så hoppas jag att han sitter ensam på sitt rum i sin lägenhet och skäms. Jag hoppas att han snart ska förstå hur fel han har och lova sig själv att aldrig göra detta mot varken sig själv eller någon annan igen. Och jag hoppas att han aldrig mer försöker skylla sina egna misstag på någon annan, som han medvetet dragit in i leken för att såra och lura.

Jag hade hopp om denna människa, men nu tvivlar jag starkt. Hur arg, ledsen och besviken jag än är, så kan jag inte undgå att tycka synd om honom. Hur kan man vara så korkad? Stackars kille!

Till er andra; lyssna på era känslor, samarbeta med varandra. Hjärta och hjärna jobbar bäst tillsammans. Försök aldrig att ta makten över era känslor, för ni kommer aldrig att lyckas. Försök inte ignorera de ni känner och kom inte och säg att ni inte bryr er, för alla vet att ni ljuger. Lägg istället korten på bordet, erkänn att ni är rädda men att ni är villiga att ge de en chans. För tro mig, i slutändan kommer de att vara värt det.