De positiva väger över de negativa

Jag har egentligen massor att skriva, de var länge sen sist. Men jag ska försöka att formulera mig kort.
Jag har ett par tuffa veckor bakom mig, men dom har också tillfört mycket glädje. De är så lätt att haka upp sig på allt de negativa, men jag tänkte fokusera på de positiva, som man egentligen borde göra.

Sandra har kommit hem från Thailand, de känns underbart att ha min bästa vän tillbaks som kan hjälpa mig genom allt. Om vi hade mycket att prata om? Skoja inte! Nu när Sandra är tillbaka känns allt så mycket lättare med flytten också, jag har någon som kan svara på mina frågor.
Jag har också lyckats få 3 arbetsintervjuer nere i Skåne, inte värsta höjdarjobben kanske, men alltid något som man kan börja med när man flyttar ner. Sen får jag se om jag trivs eller om jag söker vidare under tiden. De kan hända att jag måste åka ner till Skåne nästa vecka, för att gå på en arbetsintervju. Och jag, Skånetorsk som jag är, bangar aldrig på att åka ner. Så jag letar resa som en tok nu haha.

Första advent har varit, snart är de julafton. Julafton är de enda positiva med julen och vintern. Annars avskyr jag allt som har med de att göra. Snö, slask, kyla, massvis med kläder... De är inte riktigt my cup of tea. Men eftersom jag har flytt och allt att se fram emot så kan jag inte hjälpa att jag längtar djupare in i vintern.

Julen var planerad, vi skulle fira tillsammans, hela släkten (även pappa). Men igår ringde han och berättade att han hade nya planer. Jahapp, den 11 - 26 december är han i Thailand. Han är inte hemma på varken julafton eller sin födelsedag (20 dec). Han kan ju glömma att jag tänker köpa något paket till honom haha.
Jag kan inte undgå att vara lite orolig över honom. Jag vet att han är en vuxen människa som kan klara sig själv. Men efter allt som hänt de senaste åren så undrar jag, kan han verkligen de? För två veckor sen var han jävligt klumpig och ramlade och slog i revbenen. Jag var arg på honom då, arg och rädd. Han lovade att han inte skulle göra bort sig så igen, aldrig. Han svor på att han hade fått sig en tankeställare. Men de gick en vecka, lite drygt. Sen bröt han sitt löfte. EN JÄVLA VECKA?!?!

Jaja, positivt var det. Jag trivs just nu. De mesta är bra och Skåneflytten känns så jäkla rätt. Men jag börjar förstå nu, hur långt jag ska flytta. Men de ska bli så skönt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0