Fortfarande diagnos: Okänd!

7 timmar på sjukhuset resulterade i.... Ingenting!
Jag fick åka hem utan något svar på varför jag har så sinnessjukt ont och varför jag har så svårt att andas. De enda läkarna hade att säga var "Allting ser bra ut, men med tanke på din smärta så är det väldigt konstigt. Jag har aldrig, genom alla mina år som läkare, sett något liknande. Fortsätter smärtan så måste du komma in igen".

Jag måste erkänna att de går i vågor. Smärtan är konstant, men de känns inte alltid lika mycket. Igår när jag kom in och skulle träffa kirurgen, då var de värre än någonsin, då kunde jag inte ens prata. Jag var tvungen att koncentrera mig på att andas så att öppna munnen och besvara hennes frågor fanns inte på världskartan. Hon sprang och hämtade en spruta som jag fick rakt in i höften - den skulle tydligen hjälpa mot smärtan. Och det blev faktiskt bättre, lite åtminstone.

På 3 dagar har jag i alla fall konstaterat att min kropp ser bra ut invändigt, de känns skönt att höra. Man har kollat lever, lungor, njurar, blindtarm, mjälte, galla och revben. Allt ser perfekt ut och jag är väldigt lättundersökt - inga tveksamheter. Och som sagt, de känns tryggt att få höra. Men jag vill ju veta vad felet är samtidigt, så jag kan få rätt behandling och slippa de här sen.

Jaja, inte tänker jag sitta hemma för det. Bussen mot jobbet går strax, så jag måste skynda!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0