Hoppet om hoppet


Jag försöker leva upp till mina två senaste inlägg, jag försöker verkligen. Men jag är rädd att de hela redan har gått för långt - att mitt förtroende till andra människor är borta med vinden. Jag är rädd att jag aldrig kommer kunna känna tillit igen.

"När man förlorar sin trovärdighet kommer tilliten att få sig en törn. Och när tilliten saknas leder det så småningom till ett pärlband av brustna relationer."

Varje dag får jag höra hur någon blivit lurad, bedragen eller sviken. Man brukar säga att hoppet är de sista som dör, och jag känner inget hopp längre. Jag har inte gett upp på något sätt, men jag tror att de har gått för långt. Jag har varit med om, och fått höra, alldeles för många saker som fått mig att förstå att det faktiskt inte finns en enda människa man kan lita på. Eller jo, de finns faktiskt en person som sticker ut. Hade de inte varit för Sandra, då hade jag nog valt att stänga alla ute och endast umgåtts med mig själv. Men jag litar på henne, mer än vad jag litar på mig själv. Och tack vare henne, så lever hoppet om hoppet fortfarande kvar.

Jag hoppas att jag någonstans inom mig har hoppet kvar och kommer kunna lita på någon igen.

Kommentarer
Postat av: Sandra S

Du kan lita på mig :(



2010-10-26 @ 20:24:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0