LinneaMiranda

Det här med Skåneflytten är fortfarande overkligt för mig. De är något som jag har velat ska bli verklighet i.. ja, jag vet inte hur många år. Och nu är jag bara ett par månader bort från att de ska bli sant. Det är på riktigt. Jag försöker intala mig själv att jag faktiskt ska flytta, jag försöker få mig själv att förstå. Men de är fortfarande så overkligt. De är overkligt på ett positivt sätt, för jag vet att de här är precis vad jag behöver.

Jag läste en bok en gång, som handlade om en man som hade gått igenom många svåra saker och hade mycket att "bära på sina axlar". De enda som han trodde hjälpte, var hans jobb. Han ägnade större delen av sin vardag till att arbeta. Men en dag sa kroppen ifrån och han kollapsade, han föll ihop och fick en hjärtattack... och där började hans resa. Han bestämde sig för att åka iväg och hitta lugnet inom sig, han ville lära sig att älska sig själv igen.

Den boken gav mig inspiration. Den påminde så mycket om mig själv, och den gav mig hopp. Tack vare boken så förstod jag att uttrycket "tiden läker alla sår" faktiskt inte stämmer. Man kan inte bara gräva ner sig och vänta på att allt ska bli bra igen, för ingenting kommer någonsin bli som man vill om man inte reser sig upp och möter sin rädsla, face to face, och besegrar den.

Att våga släppa någon nära igen, att våga lita på människor igen, de är min rädsla. Jag har undvikit de länge nu, jag har grävt ner mig, gömt mig, och hoppats att jag med tiden ska klara av att göra de igen. Men jag förstod, när jag läste den här boken, att de kommer aldrig att hända.

Därför flyttar jag nu här i från, för att börja om på nytt, förhoppningsvis en sista gång. Jag ska våga möta min rädsla, hitta lugnet inom mig och lära mig att älska mig själv.