Till min familj
Enda sen jag bestämde mig för att flytta till Skåne så har, speciellt min familj, lagt märke till vad som händer där nere. Man kan relativt ofta läsa i tidningen om en ny skottlossning, våldtäkter händer då och då, slagsmål och andra händelser. Senast idag kunde man läsa om ett gäng i Rosengård som kastat sten på en gravid kvinna.
Men då undrar jag, är Stockholm så mycket bättre? Dagligen kan du läsa om en ny misshandel, våldtäkter (i mängder) och mycket annat. Stockholm är nästan värre i mina ögon. Jag har, som jag skrivit i tidigare inlägg, varit med om fler hemska saker som många andra aldrig kommer få uppleva. Och allt de har hänt i Stockholm. Våldtäkter, misshandel x2, pistolhot, stalking med mer, allt de där har jag sett med egna ögon! Oavsett om man är ett par tunnelbanestationer iväg från sina föräldrar, eller 65 mil, så finns det ändå inget dom kan göra tyvärr.
Jag förstår att mammahjärtat vill ha sina barn nära så man kan skydda dom från allt ont som kan hända. Och jag älskar min mamma för att hon tänker så. Men jag vet, av erfarenhet, att hur mycket hon än vill så kan hon inte skydda mig från allt. Faktum är att jag ser de som en positiv sak. Vi behöver gå igenom vissa saker och stöta på en del prövningar på vår väg genom livet. De får oss att växa som människor och bli starkare. Jag vet att jag aldrig hade stått där jag står idag, om jag inte varit med om allt som hänt mig och min familj. Och hur jobbigt de än har varit (och fortfarande är) så har vi tillsammans byggt ett allt starkare band mellan oss.
Ja, jag flyttar till Skåne, men när vi gått igenom liv och död tillsammans så har vi gjort vårt band tillräckligt starkt för att hålla ändå. Min flytt innebär inte ett farväl, se de istället som ännu en prövning som i slutändan kommer göra vårt band ännu lite starkare <3
Kommentarer
Trackback
