Jag svär livet blir bättre, när man vet vart man ska
Jag har precis suttit och läst igenom alla blogginlägg jag har skrivit. Lite kul att titta tillbaka ett par år och minnas allt de jag skrev. Det är som en liten dagbok, på nätet, där man skriver sånt som är helt okej att andra också läser.
Jag hostar, jag hostar hårt (heter de så?) och det gör ont. Jag var ju nyss sjuk, inte kan jag väl bli dålig igen då? Jag hade hoppats på att få vila upp mig i helgen, men min chef från skytteholm ringde och behövde mig både lördag och söndag. Så idag har jag jobbat, från 8.00-18.00. Men nu är jag hemma, äntligen. Jag skulle behöva städa, men jag orkar verkligen inte, så jag skjuter upp de till i morgon, och då MÅSTE jag!
På väg till jobbet i morse så insåg jag hur gärna jag vill här i från. Jag har ingen lust att vara kvar i Solna eller Stockholm. Jag vill lämna allt de som varit jobbigt här uppe, alla platser som jag dagligen passerar och får rysningar i kroppen av obehag. Jag vill börja om, starta ett nytt liv, träffa nya människor som inte har en aning om mitt förflutna.
De känns så skönt att veta att jag är på väg, att jag faktiskt kommer dra här i från, snart. Jag önskar bara att tiden kunde gå lite fortare nu.
Kommentarer
Trackback
