LinneaMiranda

Ni har alla hört uttrycket "borta bra, men hemma bäst". För mig känns Stockholm som borta och Skåne som hemma. De är i Skåne jag vill vara, de är där jag trivs bäst. Jag vet att de bara är två månader kvar tills vi flyttar, men de känns som en evighet. Och ja, nu är de bestämt vart vi ska bo. Vi har hittat en jätte fin lägenhet på 71 kvm i Malmö (Segevång). Nu krävs massa pappersarbeten och godkännande från alla hyresvärdar. Sen skrivs kontrakten och ett datum för flytt bestäms.

vårt kök i malmö

De känns underbart att veta vart vi ska bo, om bara två månader. Jag är överlycklig inombords. Men de har varit mycket att ta in denna helg och jag har insett att de är mycket kvar att göra. Sandra åker till Thailand på torsdag och jag blir helt plötsligt lämnad ensam med detta, resten av november. Jag vet inte om jag klarar allt själv. Stressen kryper upp över öronen på mig och blandas med den längtande, lyckliga känslan vilket gör de svårt att visa min glädje. Jag har varit passiv dessa dagar, jag lever fortfarande i någon slags fantasivärld känns de som. Så om jag beter mig konstigt när vi ses, så vet ni varför.

Denna resa har gjort de hela så mycket mer verkligt. Inte bara för mig och Sandra, utan även för våra nära och kära. De är blandade reaktioner från alla och många känslor att hantera även därifrån. Jag vet inte, de är som sagt mycket just nu. Därför har jag svårt att visa min glädje för flytten. Men som jag sa, inombords är jag så otroligt lycklig över detta, jag längtar så de gör ont och just nu vill jag inget annat än att december ska ta slut och vi startar lastbilen och börjar vår resa mot Skåne, mot vårt nya hem.

Vi har gjort vår sista resa hemifrån till Skåne. Nästa resa kommer vara hemifrån till Stockholm. Nästa gång vi åker ner till Skåne så ska vi åka hem.

Jag längtar så evinnerligt efter att den dagen, då jag sätter mig i en fullpackad lastbil och startar motorn och kan säga "jaha, då var de dags att åka hem till Skåne", ska komma. Jag vill att den dagen ska vara helst i morgon!